Andra Generationen spränger gränser – Med musik, hjärta och humor

Fartfyllt Balkanröj fyllde Folkets Hus i Skene på söndagskvällen.
Det var Andra Generationen som var på besök och bjöd både på bra musik och sig själva.

När Markbladet träffar två av bandmedlemmarna, Mats Nilsson och Teddy Paunkoski, innan spelningen är de till att börja med lite sammanbitna men ganska snart börjar de med glädje berätta om sin musik och innebörden av bandets namn. Namnet Andra Generationen kommer sig helt enkelt av att de från början bestod av andra generationens invandrare. Deras föräldrar var arbetskraftsinvandrare som kom till Sverige på 50- och 60-talet och som hjälpte till att bygga upp landet. Idag är den gränsen sprängd då det är både ”vita och färgade” som de uttrycker det. Tre av bandmedlemmarna är kvar sedan starten. Musiken har fortfarande sina rötter på Balkan men texterna är på svenska när de spelar på ”Svennegig” och blandad när det är ”Juggegig”. Men vid vissa tillfällen, så – som på Folkan i söndags känner de att de kan bredda repertoaren oberoende av publikens härkomst.

Texterna
De har av vissa blivit kallade den nya sortens progband men det epitetet förstår de inte riktigt. – Vi har inget pedagogiskt budskap, våra texter är tagna från vår egen verklighet och handlar om hur vanligt folk har det, känner och tänker, berättar Mats. – Sen är vi ju inspirerade av texterna från Balkan som är väldigt dramatiska, flikar Teddy in. Är det kärlek så är det stor kärlek och är det svartsjuka så är det verkligen riktig dramatik. Det gillar vi och använder oss av även i de svenska texterna. Men vi gör det på vårt sätt, fortsätter han. Flera av bandmedlemmarna arbetar, precis som sina föräldrar före dem, på Volvo och SKF så arbetarkopplingen är naturlig när låtar skapas.

Generationsgränser
De berättar att de inte har någon specifik åldersgrupp som gillar dem. – Det är folk från alla åldrar, vi var till exempel ute och spelade på 21 olika äldreboenden i Göteborg under förra året, berättar Teddy stolt. Det kommer såväl unga som gamla på våra spelningar berättar han vidare. – Det låter så pretentiöst men vi är generationsöverskridande i vår musik. Även i bandet har vi sprängt generationsgränsen då den yngsta bandmedlemmen är Otis på bara 23 år och den äldsta är Mats på 48 år.

Äkta spelemän
Detta är ett gäng äkta spelemän som på scenen utstrålar verklig spelglädje och bjuder in publiken att vara med och dela den glädjen. Musikaliteten råder det ingen tvivel om i det här bandet, alla är bra. Men det finns en stjärna som lyser lite starkare än de övriga och det är Otis Sandsjö. När han går loss på Altsaxen så är det så att nackhåren reser sig, helt fenomenalt! Men han alena hade inte kunnat lyfta spelningen till den nivå den håller. Alla drar sitt strå till den musikaliska stack som byggs upp till en upplevelse utöver det vanliga.

Danslektion
Det är inte bara musik vi bjuds på, det är även en danslektion. När Vlatko Ancevski, en gång Svensk Mästare i Makedonisk folkdans, går ner från scenen för att lära oss hur det går till ställer nästan hela publiken gladeligen upp om elever. Mats och Otis går också ner från scenen med sina saxar och står mellan bänkraderna och spelar skjortan av oss allihop. Man känner verkligen att detta är musiker som vill ha en nära kontakt med sin pu b lik och de lyckas skapa en delaktighet som inte hör till det vanliga, men det är å an dra sidan inte mycket som hör till det vanliga i denna föreställning.

Rötter i Balkan
Det fanns även några riktigt udda inslag i söndagens konsert. Vem trodde till exempel att de skulle få höra Lasse Dahlquist låt ”Jolly Bob från Aberdeen” i en Balkanversion, eller Anita Lind bloms slagdänga ”Sånt är livet”? Men det verkligt märkliga med dessa versioner var att det kändes helt naturligt. För som Mats sa, från scenen, de kommer ju ur sprungligen från Balkan. När det lite senare är dags för sista låten går hela bandet ner från scenen och ställer sig mitt i publiken och spelar så det ryker. Hela publiken står upp, dansar och klappar händerna i takt. Det är en musikalisk glädje som förenar oss alla. Om jag inte vet något annat efter denna underbara kväll så vet jag i alla fall att det var en upplevelse utöver det vanliga, en upplevelse jag inte skulle vilja vara förutan och sist men inte minst – Att vi alla kommer från Balkan…

Maria Johansson
maria.johansson@markbladet.se

Publicerad 16 Februari 2011

—————————————————————————————————————————————–

Svängigt ös från Balkan

Gruppen Andra Generationen, som består av sex män från Göteborg, är mest kända för låten Kebabpizza Slivovitza, som de deltog med i Melodifestivalen 2008. Förra året var de med i Melodifestivalen igen, då med låten Hippare, hoppare som de gjorde tillsammans med Dogge Doggelito.

Balkanröj

Vad: Andra Generationen

Var: Folkets Hus, Lilla Edet

När: 10 februari 2011

Hur: Svängigt ös från Balkan så att öronen fladdrade

Andra generationen bildades redan 1988. Namnet anspelar på alla ursprungliga medlemmar var andra generationens invandrare, barn till föräldrar födda i det dåvarande jugoslaviska Makedonien. I dag är bara tre från den ursprungliga besättningen kvar, men fyra har föräldrar från Makedonien.

Nu har Andra generationen kommit till ett slaskigt och mörkt Lilla Edet, en torsdagskväll i februari. Omkring 50 personer har bänkat sig kring de utspridda borden framför scenen. Dämpad belysning och färgade lampor som lyser upp gardinerna längs salens sidor i blått.

Så drar de igång, det är ös och sväng från start till stopp. Och plötsligt är man i Orienten, varma, guldbruna ökendyner, gatans slask är glömt. Så gitarrer och plötsligt sjunger Mats Nilsson om att stå och vänta på bussen klockan fyra morgonen på väg till jobbet. En helt annan bild dyker upp i huvudet, det är disigt, regnigt och blåsigt, en blå industribuss närmar sig hållplatsen i halvdunklet. En allvarlig text om vardagens trista slit och släp på bandet, om längtan bort, men till hetsiga tongångar från Balkan. Jag är på väg, heter låten, som också rymmer en del hopp.

Mats får med sig åtminstone halva publiken i att klappa händerna till rytmerna. Och gardinerna byter färg från blått till rött och sedan till grönt.

Så tar Vlatko Gicarevski över sångmikrofonen och sjunger Sout, sout med mycket känslor och lite darr på rösten. En kärlekssång, berättar han senare. Romaniana, ett stycke med romska rötter, avslutar det första sammanhängande musikpaketet.

Energin i det musikaliska uttrycket är enorm. För saxofonisten Otis Sandsjö tycks luften aldrig ta slut.

– Tack så mycket! Vi har aldrig spelat här i Lilla Edet förut, det är världspremiär. Tyvärr såg vi inte så mycket mer än fabriken när vi kom, men det passar ju oss, vi har ju mycket industrierfarenhet tillsammans.

För trots att gruppen inte är helt okänd och har gett ut tre plattor, är den bara en hobby för medlemmarna. Två av dem jobbar på Volvo, en på SKF.

Balkanöset fortsätter och gruppen bjuder in till makedonsk ringdans. Och faktiskt, mycket oväntat, reser sig nästan alla i publiken och deltar. Saxofonisterna står i mitten och dansen ringlar till slut mellan borden.

Bandets egna tolkningar av låtar som Lasse Dahlqvists Jolly Bob från Aberdeen och Sån’t e livet blir lite avbrott till allra mest hetsiga Balkanpartierna.

Och så bjuder man förstås på Kebabpizza Slivovitza, som många väntat på.

Jan Björk

jan.bjork@ttela.se

Publicerad 11 februari 2011

———————————————————————————————————————————————

Balkanskt arv och svensk vardag i skönt möte
Andra Generationen
Plats: Studio Acusticum, Black box, Pite folkmusikfestival
Längd: Nästan två timmar
Publik: Stor, dansglad, åldersblandad och mycket entusiastisk

Avslutningen på Pite folkmusikfestival är värdig och festlig. Konserten med Andra Generationen är en helhetsupplevelse för öga och öra, en kulturell happening.
Det blir liksom 3D av det här. Längst bort bandet, en munter sextett som låter uppspelt även när texterna blir lite mer allvarliga och där kommunikationen inåt och utåt är central för upplevelsen. Däremellan en stor samling leende människor som dansar tre steg åt höger och ett till vänster i en lång böljande orm av kött och blod. Därtill en läktare för den som hellre sitter ner och bara lyssnar.

Musiken är balkansk, texterna är svenska, värmen gemensam.
De uppspelta saxofonmelodierna, det romantiska skimret från dragspelet och gitarrens accenter vävs ihop till en skön särprägel och de frekventa synkopslagen på virveltrumman bidrar till att det som har en tydlig “stomp” också känns väldigt nätt.
Den kärlekstörstande “Dagen”, vardagsbetraktelsen i “Jag är på väg” och den självskrivna livsmedelslåten (“Kebabpizza Slivovitza” från Melodifestivalen 2008) visar på olika nyanser i det här bandets uttryck. Partyfaktorn är hög och presentatören Mats Nilsson (saxofon och sång) tar gärna med sig sina kumpaner ut i publiken för långa jam och i ett instrumentalnummer i hysteriskt tempo blir det riktigt humoristiskt.

Det här är inte vad jag lyssnar på hemma, men glädjen är enormt smittsam och tilltalande. För mig är det här bruksmusik, festmusik. Två timmar sittandes som lyssnande publik är helt klart i överkant. De många dansörerna är förmodligen av en annan åsikt. Konserten, eller vad vi nu ska kalla det, blir i vart fall en skön hyllning till det mångkulturella Sverige, till landet som tillhör dig och mig.
Pite folkmusikfestival är till ända. Jag har inte varit på plats hela helgen, men av allt att döma, av de konserter jag har hört, av den glädje som förmedlas och de generationer som möts känns den som ett klockrent initiativ. Det här borde bli en tradition.

Anders Sandlund

Publicerad 22 november 2010

———————————————————————————————————————————————-

Ett glädjepiller utan motstycke

KONSERT 2009-02-19

Andra Generationen
Sundsvall, Pipeline, onsdag

Förlåt mig om jag använder mig av ett klyschigt uttryck, men Andra Generationen
bygger verkligen kulturella broar med sin musik. Det går inte ut att uttrycka sig på
ett bättre sätt än så efter att ha bevittnat kvällens konsert. Bandets kombination
av traditionell balkanmusik och svenska texter lockar en både stor och bred publik,
såväl ålders- som ursprungsmässigt. Trots en småtrög inledning är det bara en
tidsfråga innan varenda besökare dansar, antingen försiktigt på stället, vilt och
uttrycksfullt eller i en jättelik ringdans – förmodligen för första gången Pipelines
lokaler. Medlemmarna i Andra Generationen är slipade musiker och ikväll briljerar
framför allt den 21 år unge saxofonisten Otis Sandsjö.
Förutom de egenskrivna låtarna, däribland Siv, Opa Nina Naj och schlagerkända
Kebabpizza Slivovitza bjuder Andra Generationen också på ett par traditionella
romska bitar som resulterar i både stora applåder och allsång. Kvällens absoluta
höjdpunkt kommer på slutet av spelningen med extranumret Caje Sukarije, då tre av
bandets sex medlemmar spelandes kliver av scenen och slår sig ihop med den dansande
publiken. Jag har vid det här laget varit på Pipeline otroligt många gånger, men den
här kvällen kommer jag faktiskt aldrig att glömma. Andra Generationen är ett
glädjepiller som saknar motstycke.
Andra Generationen spelar igen på söndag, på Stockviks Folkets Hus Kusten.

Thomas Björling

———————————————————————————————————————————————-

Kramfors 2009-02-17

Babelsberg, Kramfors, tisdag kväll.

Andra Generationen spelar traditionell Balkanmusik, i popversion. Det svänger
härligt, med stark inlevelse och stor spelglädje. Just nu är de ute på en turné i
länet. Foto: Gregor Flakierski

Sväng och härlig spelglädje
Heta Balkanrytmer värmde i den bistra kylan de Kramforsbor som hade sökt sig till
Babelsberg där Göteborgsbandet Andra Generationen gästspelade.

Andra Generationen vann inte Melodifestivalen, men de gick rakt in svenska folkets
hjärtan. Bandet består av – åtminstone fyra av dem – barn till invandrare från
Makedonien. Musiken är traditionell Balkanmusik, i popversion, med klassisk
popinstrumentalisering. Dessutom dragspel, och det går alltid hem i Kramfors. Andra
Generationen är en sorts ”goa gubbar” med Balkananknytning, som förenar göteborgsk
humor och gemyt med äkta Balkantemperament.

Bandets musik svänger härligt, och deras spel utmärks av stark inlevelse och stor
spelglädje. De tar ut svängarna ordentligt och bjuder på sig själv under sin
scenshow. De lämnar också utrymme för mer sorgsna toner i hjärtknipande sånger om
olycklig kärlek. Så gott som alla sånger hade svensk text. Några få var
instrumentala, på Balkanvis i udda tonart, i sakta stegrande tempo, och som aldrig
tycktes ta slut.

Förutom musik bjöds det också på dans. De flesta låtar är i grund och botten ämnade
att dansas till, och hämtade från det närmast ändlösa förråd av bröllopssånger som
finns på Balkan. Publiken var inte nödbedd och ringdansen slingrade sig runt
Babelsberg.

Andra Generationen är både genom sin sammansättning och genom sin musik ett fint
uttryck för mångkultur när det är som bäst. Och jo, de spelade ”Kebabpizza,
slivovitza”.

Andra generationen är ute på turné i länet. I torsdags kväll spelade de i Näsåker. I
kväll fredag framträder de på Metropol i Härnösand och på lördag spelar de på Brux i
Örnsköldsvik.

Gregor Flakierski

———————————————————————————————————————————————-